I perioder spelades Noice på fester, ja de tre första plattorna i alla fall, Tonårsdrömmar, Bedårande barn av sin tid och Det ljuva livet. Nästkommande platta Europa var inget för mig då medlemsbyten och stilbyte inte tilltalade mig.
Nu 40 år senare sätts en rockmusikal upp och visst var jag lite skeptisk först. Jag har aldrig varit något för teater och musikaler men eftersom det handlade om ett band jag lyssnat mycket på så fick det bli ett besök. Och detta på dagen 20 år efter Freddie Hanssons bortgång. (29 Dec 2001).
Musikalen fokuserar på bildandet av Noice till splittringen efter tre plattor. Medvetet tonas de tragiska händelserna och drogerna ned som senare ledde till sångaren Hasse Carlssons och Freddie Hanssons död. Ett bra val, tycker jag.
Jag trodde att musikalen skulle vara uppbyggd kronologiskt efter musiken, vilket kan bli lite styltigt i handlingen, men till min glädje anpassades musiken efter handlingen. Till exempel mot slutet när bandet splittras så spelas En kväll i tunnelbanan från debutskivan eftersom medlemmarna diskuterade just i tunnelbanan. Detta var ett mycket bra drag för att hålla intresset och variationen uppe.
Denna period i Noice historia är ju utan tvekan den viktigaste och populäraste. Efter floppen med Europa var det slut på Noice fram till 1995 då en turné och nya plattan Vild vild värld dök upp. Kanske hade musikalen kunnat innehålla en ”akt 2” med återföreningen, mest för att låtarna på Vild vild värld är riktigt bra och hade gärna fått nå ut till den breda musikalpubliken.
Skådespelarna gör ett riktigt bra jobb och trovärdigheten är stor, med peruker och tidsenliga kläder.
En av mina favoritscener var när Nu bryter jag upp framförs mycket tyngre än originalet i mer industristil när killarna slutar sitt sommarjobb på Gustavsbergs porslinsfabrik. Om den versionen samt resten av låtarna på musikalen släpps på skiva så blir det ett köp.
Bandmedlemmarna spelas av:
Charlie Grönvall – Hasse Carlsson
Charlie Gustafsson – Peo Thyrén
Einar-Hugo Strömberg – Freddie Hansson
Jakob Wallgård – Robert Klasen
Isac Aspberg – Robert Liman/Fredrik von Gerber
Och utöver dessa tillkommer några tjejkompisar till bandet som sjöng riktigt riktigt bra. Det gav en extra dimension till de gamla klassikerna.
Aline Littwold, Maja Nilsson, Emma Bergström och Emma Berggren överraskade stort.
Jag vet inte om jag kommer gå på fler musikaler framöver än jag gjort tidigare, dels för att det inte riktigt är min grej men också för att det kommer vara riktigt svårt att överträffa Noice – Rockmusikalen.
metal666blog 