Exklusiv intervju med Stefan Björnshög från bandet Destiny.

stefan-destiny

För första gången publicerar jag en intervju här på bloggen som jag gjort med basist/låtskrivare Stefan Björnshög från Destiny nu i Maj 2018 så ha en trevlig läsning.

Välkommen till en frågestund Stefan Björnshög. Lite bakgrund…vem är Stefan Björnshög?

Stefan:                                                                                                                                                  Jag är en Göteborgare som sedan fem år bor i södra Småland. Jag har spelat bas i drygt fyrtio år och drivit Destiny i drygt 35 år. Jag är ensamstående far till ett par tonårstvillingar, en pojke och en flicka. Utöver att spela och komponera musik i Destiny har jag jobbat som programledare på olika radiostationer (Radio FM, Z Radio, RIX FM, Radio City och Radio Match) till och från sedan 1992 och även de senaste åren fuskat lite i TV på Öppna Kanalen i Växjö. Jag har även grundat och drivit Musikföreningen Rock Scene Göteborg, nättidningen Rockzine, Gothenburg Metal Festival, YouTube-kanalen Fuzzbox och nu senast precis debuterat som krönikör för nättidningen Stargazed Magazine. Utöver Destiny har jag bara spelat i ett seriöst band, Refug. Vi höll igång i knappt ett år, (hösten 1980 till våren 1981) och spelade instrumental hårdrock med en doft av fusion.

 

Hur gammal var du när du skrev din första låt? Minns du vad den heter och hur den går i så fall?

Stefan:
Den första låten där jag gjorde all musik själv är Living Dead som jag skrev 1986, den hamnade senare på vårt andra album ”Atomic Winter” och finns även i en grym nyinspelning på vårt senaste album ”Climate Change” med en tillhörande promovideo. Texter skriver jag aldrig men jag har många gånger ändå haft en klar textidé till flera av de låtar jag gjort musik till och i princip alltid en titel. Jag tycker dock att det bästa är om sångaren skriver texterna själva så att de kan sjunga med rätt inlevelse och känsla.

 Innan ”Living Dead” hade jag bidragit med olika partier till ett par låtar. Det var aldrig min ambition att bli kompositör utan jag ville bara spela i ett band, men efterhand som jag involverade mig i arrangemangen blev det en naturlig utvecklig att börja komponera själv. Sedan 1989 har jag skrivit större delen av Destinys musik, men hela bandet är alltid med och arrangerar.

 

Varför blev bas ditt huvudinstrument?

Stefan:
Ja, det kan man ju verkligen fråga sig. Jag har alltid gillat bas, även som liten innan jag förstod att det var bas jag lyssnade på. Speciellt då Rickenbackerbassoundet som man får när man spelar med plektrum. Men den egentliga anledningen till att jag började spela bas var att när jag var 16 år och bestämde mig för att lära mig ett instrument så saknades det bas och trummor i det band som vi försökte bilda. Jag var helt ointresserad av trummor, så då fick det bli bas vilket jag inte alls var missnöjd med. Troligen hade det blivit bas i vilket fall som helst. Jag älskade både soundet och instrumentets utseende, speciellt då Rickenbacker 4001. Dock spelar jag med fingrarna och inte med plektrum, så jag får aldrig exakt till det där soundet som jag alltid älskat.

 

Du har alltid kallat er musik för Mörk Rock. På engelska kunde man ibland läsa Dark Metal men ingen av dessa benämningar har riktigt satt sig i branschen. Om du för tillfället skulle beskriva er musik i mer vedertagna termer, vad skulle du då säga för att alla läsare ska förstå vad för slags musik ni gör?

Stefan:
Vi spelar Mörkrock vilket i mitt sinne betyder Mörk Suggestiv Progressiv Heavy Metal.
Dark Metal kallade vi det när vi intervjuades av utländska journalister då vi tyckte att det lät tuffare än Dark Rock. I dag finns det ju en egen genre som kallas Dark Metal som inte har någon koppling alls till vår musikstil, men vi var först att använda den termen. I dag säger vi kort och gott Mörkrock, även internationellt.

 

Du får gärna presentera resten av bandet här, vilka är dem och vad är deras roll i Destiny?

Stefan:
Vi kan ju börja med Michael Åberg, som ursprungligen kommer från Östersund, på gitarr och bakgrundssång. Han är den som varit med längst i bandet efter mig. Han var faktiskt aktuell redan 2001 men hamnade då istället i Nostradameus som han spelat in fyra album med. 2005 när vi behövde en ny gitarrist så var det dock dags för honom att gå med i Destiny. En grymt bra gitarrist som även spelar flera andra instrument och sjunger. Dessutom en genomsympatisk person som det alltid är mycket trevligt att umgås med.


Jonas Hedigert på sång kom med 2012 och kommer ursprungligen från Dragonland som han fortfarande är medlem av. Jonas som är en fantastisk sångare och passar perfekt i Destinys musik som man kan höra på senaste albumet ”Climate Change”. Jag ser verkligen fram emot att höra honom på nästa album ”Global Warming” där han skrivit många av texterna. Jonas är också en grym trummis även om han nuförtiden mestadels ägnar sig åt sången. Han trummade faktiskt på de två första albumen med Dragonland. Utöver Destiny och Dragonland så sjunger han även i två coverband, Metal Monarchs och Made In Iron. Jonas har även en skön humor och är lika trevlig som han är skicklig sångare.

 

Destinys nyaste medlem i bandet är gitarristen Veith Offenbächer från Tyskland som tidigare spelade med Dawn of Destiny vilka han spelade in fem album med, om jag minns rätt. Veith var från början ett Destiyfan som växte upp med vår musik. Jag fick kontakt med honom av en slump via Ken Olsson från gamla Pagan som han också gillade väldigt mycket. När jag fick reda på att han var en mycket skicklig gitarrist och att han skulle semestra i Sverige frågade jag om han vill gästa på en låt vilket han tackade ja till och när han senare flyttade till Sverige var det rätt självklart att ta med honom i bandet. Tyvärr blev han tvungen att flytta tillbaka till Tyskland igen vilket krånglar till logistiken, men det går. Även Veith är en mycket sympatisk person både som bandmedlem och privat. Namnet uttals ”Fight”.

Sist men inte minst har vi trummisen Kane Svanteson som gör sin andra vända i Destiny. Han kom med för första gången redan 1994 och spelar även trummor på vårt fjärde album ”The Undiscovered Country”. Av någon anledning som jag inte längre kommer ihåg slutade han innan plattan släpptes 1998. Han återvände till Destiny 2013. Utöver att han som trummis har ett grymt driv och sväng är han som person själva sinnebilden av en äkta hedersknyffel!

 

thumb

Har du någonsin spelat på en fem eller sex-strängad bas? Och vad tycker du om sådana?

Stefan:
Från 1994 till 2006 var min huvudbas en femsträngad Fender Jazzbas. Det är även den jag använder på ”The Undiscoverd Country”, ”Future of the Past” och ”Beyond All Sense 2005”. Numera spelar jag mest på ”Rickenbacker 4001” eller ”Hagström Super Swede” men det händer att jag plockar fram femman till vissa låtar live. Dock har jag senaste tiden plockat bort G-strängen på en av mina Rickenbackerbasar och satt på en B-sträng (eller H-sträng som en del säger) i stället då jag gärna vill spela på Rickenbacker på alla låtar när jag inte använder Hagström.
Det är annars rätt roligt att spela på en femsträngad bas. Har aldrig testat en sexsträngad, ser inte riktigt poängen med högre toner än vad G-strängen har på en bas.

rickenbacker-4001-jg-bass-guitar-xl

Har du någonsin haft något sidoprojekt under Destiny-tiden? Eller gästat på andras plattor eller liveframträdanden?

Stefan:
Nej, jag har aldrig haft något projekt vid sidan av Destiny, tiden räcker inte till. Har fått erbjudande om att gästa på några olika plattor genom åren och vissa av dem skulle jag gärna tackat ja till, men tyvärr hinner jag aldrig när det väl kommer till kritan. Jag är dock inte främmande för att göra det framöver om rätt tillfälle ges.

 

Har du någon tanke på att göra en egen soloplatta någon gång framöver?

Stefan:
Jag har en idé om att någon gång i framtiden spela in en progrockplatta där jag för första gången ska spela in Rickenbacker med plektrum för att få till det där basljudet som jag älskar. Det gör sig speciellt bra till just progrock. Dock är det bara en idé och inget konkret planerat, så det kanske aldrig blir av när det väl kommer till kritan. Om det blir av blir det ett sidoprojekt och inte under namnet Destiny som alltid är min huvudprioritet.

 

1999 var ni förband till In Flames men vilket nuvarande band skulle du helst vilja öppna för?

Stefan:
Det var bara ett gig, tyvärr, då vi gick hem väldigt bra hos deras publik. Vi skulle gärna vara förband till dem igen, eller vilket band som helst som har en publik som kan ta till sig vår musik. Har nog inget speciellt önskemål, vi är öppna för det mesta som ligger genremässigt hyfsat nära. Det är alltid kul att spela med andra band. Att öppna för Savatage var givetvis lite av en dröm som blev sann då de var ett av mina favoritband, så att öppna för Jon Olivas Pain hade inte varit fel. Även turnén med Tony Martin var mycket trevlig och jag har kontakt med hans bassist än i dag. Annars tror jag att förbandsturnéer och festivalspelningar är det som skulle vara bäst för Destiny idag, så att vi kan nå ut till så många nya eventuella fans som möjligt. Vi hade ju ett ofrivilligt tioårigt liveuppehåll och under de åren har det tillkommit en hel generation nya hårdrockfans som kanske inte har järnkoll på Destiny, än.

 

Hur kommer det sig att ni blev tillfrågade att medverka på Day of the Demon-a tribute to Demon med låten Into the Nightmare? Och valde ni låt själva?

Stefan:
Jag har för mig att det var Joacim Cans som hade rekommenderat dem att kolla med oss. Hammerfall skulle också bidra med en låt, men det blev aldrig av. Eftersom jag gillar Demon och de andra i bandet var positiva tackade vi ja då vi tänkte att de skulle kunna vara bra reklam för Destiny. Vi valde låt själva. Först ville vi spela in ”Night of the Demon”, men den var redan upptagen och då föreslog jag ”Into the Nightmare” som också är en grym låt. Jag är väldigt nöjd med vår version som är lite tyngre än originalet. Dock är jag inte helt nöjd med produktionen men det var den första låten vi spelade in i vår egen studio, så det kanske inte var så konstigt. Skulle vara kul att höra Henrik Pettersson, DRS (Destiny Recording Studio) nuvarande grymma ljudtekniker, mixa om den. Det hade nog gjort stor skillnad.

 

Eftersom du är från Göteborg och dessutom musiker, har du ett favorit musikerskämt?

Stefan:
Na, inte direkt…
Kanske den här då:
Vad kallar man personer som gärna hänger med musiker?
Svar: Trummisar. 😉
Givetvis är det bara ett dåligt skämt, jag har mycket stor respekt för trummisar och deras instrument!

 

Enligt Wikipedia har Destiny sammanlagt haft 28 medlemmar. Beror den omsättningen på utebliven världssuccé eller tror du det är på grund av utebliven världssuccé som medlemmar försvunnit? Eller vad tror du är anledningen?
Stefan:
Om man betänker att Destiny varit aktiva i drygt 35 år så tycker jag egentligen inte att det är så många. Om du tar vilken musiker som helst som varit aktiv lika länge men som hoppat från band till band och kollar hur många olika personer de spelat med under samma tid blir säkerligen antalet betydligt högre.


Jag tror inte folk slutat p.g.a. ”utebliven världssuccé”, snarare är det så att avhoppen har försvårat möjligheten att uppnå ”världssuccé”. Det är väldigt tidskrävande att både hitta och repa in nya medlemmar. Anledningen till de flesta avhoppen är att medlemmarna inte kunnat lägga tillräckligt med tid på bandet utan i stället satsat på familj och yrkeskarriären, vilket jag har full förståelse för. Jag skulle givetvis inte själv, som ensamstående far, sätta bandet före mina barn vilket är en del av förklaringen till det långa uppehållet mellan ”Beyond All Sense 2005” och ”Climate Change”. Nu är barnen snart vuxna, så då blir det lättare att hitta tid för min del. Dock har både Veith och Jonas små barn, så vi måste ändå pussla med tider.

 

Vilken är den mest minnesvärda konsert du spelat?

Stefan:
Jag tror faktiskt att det var just den med In Flames. Att spela för ett knöfullt Musikens Hus för en publik där de flesta kommit för In Flames och ändå gå hem jättebra var en verklig kick. Det är därför jag tror att vi skulle kunna spela ihop med nästan vilket band som helst, vi går alltid hem bra även när publiken inte alltid hört vår musik tidigare. Fast ibland kan det ta några låtar innan vi vinner över publiken, men till slut är majoriteten med på noterna. De flesta som gillar hårdrock, i alla fall i Sverige, känner nog till namnet Destiny men långt ifrån lika många har hört vår musik. Det måste vi ändra på och det gör man bästa genom att spela mer live.

 

Är du själv en flitig konsert/festivalbesökare?

Stefan:
Jag var tills jag flyttade från Göteborg för fem år sedan. Nu bor jag lite avsides i en pytteliten by i södra Småland, så det blir inte så ofta att jag kommer iväg på spelningar längre. I år har jag bara sett Bullet, Honeymoon Disease och Shout än så länge. Jag ska dock försöka ta mig till Muskelrock för jag vill gärna se Ice Age och Ram. Kanske att jag också tar mig till SRF någon av dagarna…

 

Vilken konsert är den bästa du sett?

Stefan:
Otroligt svår fråga då jag sett grymt många bra spelningar. Förmodligen måste det vara Rush i Göteborg 1979 eller i St:Paul i USA 1981. Även Kansas på samma ställe i USA 1982 och Bachman Turner Overdrive på Magasinet i Göteborg 1991 sticker ut. För att inte tala om Savatage i Köpenhamn 1986, ja det finns hur många som helst…

 

Er debut Beyond All Sense från 1985 kan man köpa på Discogs för mellan 400 och 900 kronor men finns det så vitt du vet några riktiga dyrgripar med Destiny?

Stefan:
Jag har ingen som helst koll på det, men de flesta plattor är utgångna så de kan nog kosta en slant. Vi har dock ett erbjudande att släppa alla gamla plattor på CD igen. Har också funderingar på att släppa begränsade vinylupplagor om vi kan hitta någon bra samarbetspartner. Tre av våra plattor har ju aldrig kommit ut på vinyl och jag får rätt många frågor om dem.

 

Omslaget på andra plattan Atomic Winter är målat av den inte helt okände Derek Riggs (Iron Maiden bl.a.). Hur kom det sig att han gjorde omslaget?

Stefan:
Det började i princip med att vi ville ha ett slagkraftigt omslag.Vi funderade på vilka omslagsartister vi gillade och tog först kontakt med Rodney Matthews. Men det blev inget av det, jag tror att han inte gillade texterna.

Då vi tidigare skickat demos till Iron Maidens management, Rod Smallwood som tackat nej till samarbete så hade jag deras telefonnummer. Så jag ringde upp dem och sa att jag behövde ha kontakt med Derek Riggs och konstigt nog fick jag hans nummer. Derek undrade vad jag ville och hur jag fått tag i hans telefonnummer. Jag sa som det var, att vi behövde ett bra omslag. Han bad oss att skicka musik och texter så skulle han återkomma med en skiss. Efter att vi kommit överens utifrån skissen gjorde han omslaget.
Jag har senare hälsat på honom i London. Då passade jag på att fråga vad som fick honom att ställa upp på att göra vårt omslag. Han sa att han först och främst gillade namnet Destiny och när sedan musik och texter också var bra blev han inspirerad. Han gav mig också originalmålningen till Atomic Winter i gåva, så nu hänger den på väggen hemma hos mig.

 

Tillfrågades han att fortsätta göra omslag till Destiny?

Stefan:
Han påbörjade även omslaget till ”Nothing Left to Fear” och skickade några skisser men skivbolaget (Active) tackade nej då de tyckte att det var för dyrt. Ett stort misstag tycker jag. Jag har faktiskt frågat om han vill göra vårt nästa omslag, det till ”Global Warming”, men han svarade att han inte tar på sig den sortens jobb längre.

 

Har textskrivandet i Destiny alltid varit sångarens uppgift eller har du också skrivit texter till plattorna?

Stefan:
På vår första platta ”Beyond All Sense” skrev både vår dåvarande sångare Håkan Ring och gitarristen Magnus Österman texterna, annars har det alltid varit sångaren som skrivit texterna. Dock har jag ofta som jag sa tidigare kommit med idéer om vad texterna ska handla om vilket fungerade allra bäst med Zenny Gram. Om inte annat har jag alltid en titel till låtarna som kan hjälpa till att inspirera den som gör texterna. Jag vill helst att sångaren ska skriva texterna då jag tror att det blir lättare att sjunga med inlevelse när man sjunger sina egna ord. Några av de texter som Jonas gjort till nästa album har han dock namngett själv.
Håkan Ring som jag nämnde skrev faktiskt helt nya texter till fem av de gamla tidigare outgivna låtarna på ”Climate Change” och det funkade så bra att han nog kommer att göra några texter till ”Globa Warming” också. Han och Jonas verkar funka mycket bra ihop, så det kommer nog att bli grymt.
Jag har aldrig känt behovet av att skriva texter men jag håller faktiskt på med en som kanske kommer med på nästa platta, om jag blir nöjd med den och sedan bandet godkänner den.

 

1998 släpptes the Undiscovered Country, en platta som i mitt tycke är helt underbar med mycket bra produktion. Det tyngsta ni släppt. Men den verkade gå lite omärkt förbi för de flesta. Brast marknadsföringen där eller beror det på att sångaren Zenny slutade (igen)?

Stefan:
Jag brukar kalla den plattan för ”The Undiscovered Album”. Det började väldigt bra med mycket promotion och mycket press med lysande recensioner både i Sverige och internationellt, men som vanligt spelade vi alldeles för lite live och när sedan skivbolaget fick problem så bara dog allt som började så bra. Det var också i den här vevan som jag och Anders ”Fagge” Fagerstrand (dåvarande gitarrist) byggde vår studio, så när den blev klar bestämde vi oss för att snabbt påbörja nästa platta istället. Tyvärr blev det ett stort manfall i bandet strax efter att studion var klar och på bara ett par månader hade alla gamla medlemmar efterhand bytts ut mot nya. Den första nya medlemmen var den fantastiskt skickliga trummisen Birger Löfman och sist att lämna blev Zenny som ersattes av Kristoffer Göbel. Faktum är att den sättning som sedan spelade in ”Future of the Past” var den dittills klart bästa sättning bandet haft. Redan 2002 spelade den nya sättningen på Sweden Rock Festival men det dröjde till 2004 innan plattan släpptes.

 

För mig har alltid Candlemass från Stockholm och Destiny från Göteborg placerats i samma fack och en turné med dessa två band vore ju perfekt. Har du träffat Leif Edling och grabbarna och har det någonsin varit tal om någon gemensam spelning?

Stefan:
Det är många som jämför oss med Candlemass, vilket kanske kan vara hedrande men som jag har svårt att förstå. Jag tycker att enda likheten är att vi spelar mycket i moll och att låtarna oftast bygger på mörka riff. Vi spelar dock inte alls lika långsamt som Candlemass och har en helt annan sångstil.
Självklart skulle vi gärna göra en turné med Candlemass, det skulle nog fungera utmärkt.
Jag hade en hel del kontakt med Leif i början av deras karriär, men nu är det många år sedan jag pratade med honom. Mappe träffade jag senast när vi spelade med Tony Martin i Jönköping 2006 då han gick upp och gästade med dem.
Jag kommer ihåg när Candlemass fick erbjudande att spela förband till King Diamond bl.a. på Kåren i Göteborg, det kan ha varit 1987. Då ringde Leif mig och frågade om de kunde få låna våra trummor och backline så att de skulle slippa den dyra frakten från Stockholm. Det fick de givetvis och jag var själv med att bära och kånka både dit och tillbaka alla grejer. Candlemass var mycket tacksamma och sa att om de någon gång kunde hjälpa oss tillbaka så skulle de ställa upp direkt. Nu blev det aldrig något av med den saken, så en turné ihop kanske kan vara en möjlighet att rätta till det, ha ha.

 

På plattan Nothing Left To Fear från 1991 spelade ni in Du gamla du fria. Detta har flera artister gjort och kanske mest uppmärksammade är Ultima Thule. Fick ni någonsin, i likhet med Ultima Thule, kritik för detta inom rasist/antirasist-kretsar?

Stefan:
Nej, det har aldrig varit någon som kritiserat oss för det, i alla fall inte så att vi fått reda på det. Hela idén med att spela in nationalsången var att göra samma sak som Queen gjorde med den engelska nationalsången på ”A Night at the Opera”, att spela in den med rockinstrument och en massa gitarrstämmor. Det fanns ingen djupare mening eller anledning än så. Jag är inte helt nöjd då jag ville ha med Timpani också, men vi lyckades inte lösa det. Kanske gör vi om den någon gång, kanske inte…

 

destiny

2016 släppte ni jubileumsplattan Climate Change med nyinspelade låtar från karriären, både tidigare släppta och tidigare osläppta och nu arbetar ni med en helt ny fullängdare som ska heta Global Warming. Engagemanget i klimathotet verkar vara stort hos dig. Vad vill du säga är det mest akuta i världen just nu och vad kan gemene man göra för att hjälpa till?

Stefan:
Jo, det är ett stort engagemang då det faktiskt är en ödesfråga för människan och många djur, vilket väldigt få personer faktiskt har förstått. Den är större och viktigare än alla andra frågor som finns just nu. Vi har bara några få år på oss att vända utvecklingen innan det är försent att bromsa den katastrofala uppvärmningen. Därför är kunskap det viktigaste, folk måste lära sig att ta reda på hur det egentligen ligger till, t.ex. att det inte är lika många forskare som säger att vi inte behöver oroa oss som de som varnar för den kommande katastrofen. 97% av alla forskare som jobbar med klimatfrågor är överens om att mänskan ligger bakom klimatförändringarna och att vi mycket snabbt måste stoppa den globala uppvärmningen. Därför är det viktigt att vanliga människor tar till sig den kunskapen och sedan sätter press på politikerna, för de kommer inte att göra tillräckligt om inte folket kräver det och sedan är det för sent. De flesta av oss har ju barn och vill väl att de ska få en trygg värld att leva i. De som i dag t.ex. tycker att det kommer för många flyktingar hit borde verkligen engagera sig, för när klimatflyktingvågen blir ett faktum kommer dagens flyktingantal att framstå som en mild västanfläkt. För om vi inte stoppar uppvärmningen kommer stora områden på jorden att bli obeboeliga för människor och boskap då det inte kommer gå att odla eller hålla djur där. En bra början är att lära sig vad det är för skillnad på väder och klimat.

 

Köper man skivor från en affär eller på nätet bidrar man ju med utsläpp på grund av transporter. Betyder det att du förespråkar streaming eller downloads?

Stefan:
Ja, det där är ju en samvetsfråga. Jag tror dock inte att de få skivor som säljs i dag är det stora problemet, men i princip är givetvis streaming och download mer miljövänligt. Man måste hitta en balans och välja vad som är mest effektivt för att rädda klimatet och där måste vi lyssna på experter och forskare, för det är de som har kunskapen. Jag är bara en orolig far och musiker, men jag gör vad jag kan. Det är också därför jag är medlem i organisationen ”Artister för Miljön” där jag fått viss utbildning i frågan. Bara det att du och andra journalister ställer frågor om mitt miljöengagemang kanske får någon att fundera ett varv extra. Samtidigt är det viktigt att leva och göra roliga saker också, som att lyssna på musik och gå på konserter, om man ska orka engagera sig.

 

På din Youtubekanal Fuzzbox kan man enkelt lista ut att sjuttiotalets rock/hårdrock ligger dig varmt om hjärtat. Vilket eller vilka band har betytt mest för dig musikaliskt genom åren?

Stefan:
Oj, nu blev det svårt igen. Det finns så otroligt mycket bra och intressant musik från sjuttiotalet. Musiken var inte lika nischad då som i dag och experimentlustan var stor. Folk hade ett öppnare sinne och massor av band kunde nå framgång utan att behöva anpassa musiken efter radio osv, även om de problemen fanns då med. Jag älskar ju band som originalsättnigen av 10cc, de flesta symfonirockbanden (som man kallade progg då) och givetvis mycket hårdrock. Om jag ska välja ut några hårdrockband från sjuttiotalet så blir det nog Budgie, Black Sabbath, Bachman Turner Overdrive, Rush, Blue Öyster Cult, Uriah Heep och… ja det finns hur många som helst. Fast jag lyssnar absolut inte bara på sjuttiotalsmusik älskar ju även Savatage, Metal Church, Megadeth och då pratar vi bara hårdrock…
Några nya band som jag måste nämna är t.ex. Skull Parade och Ice Age, ja Ice Age är ju inte nya då de startade redan på åttiotalet men de har ju gjort comeback och äntligen släppt sitt debutalbum ”Breaking the Ice” först i höstas, en av 2017 års bästa plattor.

 

Avslutningsvis, skulle du vilja berätta något roligt minne från dessa ca 35 år av Destiny. Från studio, turné eller vad som helst egentligen som intresserade skulle vilja läsa?

Stefan:                                                                                                                                                  Oj, den sortens frågor får man rätt ofta i intervjuer. Jag tycker att det är grymt svårt att svara på de roligaste grejerna utan att hänga ut någon, för det vill jag inte göra. Men jag kan ju säga att bortsett från att stå på scenen och spela live eller när man blivit klar med en ny låt som man är nöjd med så är det roligast när man möter fans som visar uppskattning för det vi gjort och gör. T.ex. när någon lägger upp en bild på en av våra skivor på Facebook och berättar om hur bra de tycker plattan är eller kommer fram efter ett gig och är positiva. Men då pratar vi förstås inte om humoristiskt roligt. Att lära känna Savatage och även få spela förband till dem var fantastiskt roligt. Faktum är att Jon och Criss skulle producera ”Atomic Winter” men inspelningen av deras album ”Hall of the Mountain King” kom emellan och vi kunde inte vänta på dem. Det hade ju säkerligen varit det roligast minnet om det blivit av. Men bara att de ville göra det är ju stort det med.

 

Tack Stefan för denna intervju och lycka till i framtiden och jag ser verkligen fram emot plattan Global Warming och framtida spelningar.

Här nedan finns lite länkar till sidor och musik som nämnts i intervjun.

Destiny på Facebook

Destiny homepage

Artister för miljön

Fuzz Box

Stargazed Magazine

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s